vet inte vad det är idag men allt är så segt mitt huvud tiden allting.
Började man vakna halvtimme innan ringning det är väl ok hinner man vakna innan dags väcka Alva.

Men sen till dagis och börjar verkligen ledsna på vägarbetet längs med 49 segt värre köra där nu. men bara en vecka till.

På söndag hämtar vi sista sakerna i Svängsta. Ska bli skönt lämna det nu. bygga upp nytt eget.

funderade igår efter missat ytterligare ett samtal inatt.
funderade egentligen på varför mitt förhållande med Hichem fungerar.

Vi bor långt ifrån varann, dyrt prata i mob de ggr man ens kan prata, inte bästa mottgagningen på landet. skicka sms går ju vi har kor tpå varann kolla på. Men han är även muslim nu bryr ju han iof inte om att jag inte är det och han kallar Alva för sin dotter, han ser henne som det inte helt utan bonus då. Det känns bra att han accepterar det.

Men ja många tankar som går. Ska vi klara två år innan han flyttar hit?
även om jag åker ner kanske två tre ggr om året räcker det?
sms varje dag och samtal en till två ggr i månaden. Räcker det för att kärleken ska hålla?

Ge gärna dina tankar om detta.
Jag tror ju på det men vissa dagar tänker man bara på hur svårt allt är och lättaste kanske vore gå vidare men tror aldrig jag skulle kunna glömma honom. Skulle nog jämföra ev blivande pojkvänner mot han och då förlorar dem tror jag fullt och fast. Han är det bästa som hänt och jag tänker kämpa mot mina egna tankar och mot pappersdiggarna(staterna)

vad tror du om långdistansförhållanden?

Ny omrästning finnes med